Jolene
Ovanstående mening har jag levt med hela mitt liv. Jag är mamma evigt tacksam för detta val av namn som jag bär med stor stolthet. Det är tack vare henne som jag fick heta det då tex min mormor tyckte att jag skulle heta Ottilia efter min pappa. haha! Tack mamma föratt du sa ifrån!
Christoffer hade jag fått heta om jag varit pojk. hm. Krist. Offer. Nej det är inte jag. Jag är Jolene.
Som sagt mamma döpte mig efter låten "Jolene" med Dolly Parton (precis som mina systrar senare blev döpta efter låtar de med*). Vi lyssnade mycket på den när jag var liten och jag frågade alltid mamma vad texten betydde. Varje gång svarade hon mig att jag för liten och att hon skulle förklara när jag blev äldre.
När hon väl gjorde det så tyckte jag väl att det var lite hemskt. Det är ju en bön till den andra kvinnan att låta hennes man vara ifred. Men mamma förklarade att hon fastnat för ett stycke i texten som var så bra om hennes röda hår och gröna ögon**. Hon tyckte att det var så vackert och jag tror att det kanske var lite önksetänkande med från mammas sida. ;-)
Iallafall blir jag superglad när jag hör låten någonstans och för ett tag sen så framförd Jill Johnson den på tv när jag zappade förbi.
"Erik! Jag är på tv!!"
Mina favoritversioner på låten är dessa.
( är supernöjd med mig själv nu btw. Har inte fattat vilken adress som man ska lägga in föratt få klipp så förrns nu. I ROCK!)
* Liza efter en svensk visa *hummar ..."Lisa i basketdojjer o solblekt hår, Lisa talar ett språk som bara barn förstår..."* och Josefine efter "Josefine" med Chris Rea. Lite coolare än mamma o hennes bröder som alla börjar med samma bokstav. Haha!
** nu är jag rödhårig och syster är blond.
Bara ursäkter, nakna, oförlåtna ursäkter.
Allt som bubblat
övertog förnuftet
krossade och stampade sönder det
till små ynkliga clowner
Min röst skrek
skrek och skrek
men för en gång skull formades orden som behövde sägas.
All hopplöshet och allt stillastående
Allt samma, alltid samma!
Triljarder flashbacks och insikten
Vi
spelar inte roll.
Runt och runt står vi stilla.
Det är såhär.
Trots att min själ, mitt liv och mitt förnuft revolterar
är det
såhär.
Med vi.
beslutsångest.
Mors jag är skittrött! Jag mitt ägg kom inte i säng förrn precis innan Erik kom hem inatt dvs: runt ett. Smidigt. Precis när jag gjort mig redo och krupit till kojs så vaknade Kaspian och jag stolpade upp igen ( innan Erik kom hem, det var därför jag kom i säng så sent) och tyckte att livet var väl sätt så lagom underbart. Speciellt när man ska upp halv sju på morron igen.
Min dag har handlat om halveringstid, energi, svarta hål, förvirring utan klarhet ang relativitetsteorin, ingen början på NK arbetet och bara allmänt bore. Men jag känner mig fan ursmart! ^^
'lägger Kaspian, lagar kyckling i ugnen, motionerar, pluggar och ser på tv.
Soft.
Jag borde verkligen ha gått på lektionerna idag men jag skippade det. Trött som fan. Sov ett extra tag och sen gick jag med Liza så hon klippte sig på stan.
Erik jobbar kväll denna veckan så alla rutiner jag och Kaspian jobbat till oss sjabblade vi ju till redan imorses! ;-)
Läste för en dryg timme sen, på aftonbladet haha, att man kan se en asteroid ikväll. Men eftersom jag har en otroligt otur så är det molnigt. Självklart.
Senaste tiden har varit full av "sammanträffanden". Vid åtta idag var det en dokumentär på tvåan om "Glasöken" i Egypten som jag kollade på och tyckte var superintressant. Roligt var sammanträffandet med ljuset och träden Tungruska som jag precis läst om i fredags och sen det här med Aphopis-asteroiden! Mycket universum, svarta hål, galaxer och stora grejjor snurrar i mitt huvud nu.
Hm. Ska ta mig en kik och se om det har klarnat lite. Önskar så att jag kunde göra ett Dobsonteleskop all by my self. Kan kan jag ju. Men tid?
PAJ
Hade kalaskul igår! Bakis men heelt ok.
Skrev två matteprov i torsdags och fick alla rätt! Jag ska bli kvantfysiker! ;.-)
Datorn har varit paj hela veckan men nu så fyynkkar krejjen.
Seeeeeg!
Nu blev jag lite putt igen.
Nu ska jag sluta ta åt mig så förbannat och göra mig oumbärlig för mig själv. Basta!
Nej jag diggar inte att bli behandlad så. Nu är stunden när jag sätter ner foten och börjar värdesätta mig själv mer än så.
Emma min Emma kommer i helgen. Hon ska störa i min jobbighet. Det ska bli så könt att träffa någon som bara är. Vi är vänner på lika villkor. Det är det jag behöver.
Julen är bortstädad och nu är det bara städning av sovrummet kvar. Kanske byte av lägenhet snart. Vem vet?
På måndag är det skola för mig. Matte och Naturkunskap. Himmel vad jag är bra på att ta hand om mig själv.
Erik jobbar och sliter och är ursöt men smutsig däremellan. Vi pratar om semester och pussas. Hans jobbskitighet skitar av sig på mig. Men det är ju föralldel roligare att duscha när man är två så varför inte? ;-D
Nyfiken!
Jag har precis motionerat. Äggen till mackan kokar och om en o en halv timma ska jag hämta Kaspian. Min goding. Trappa, mörkt, smuts och snabbt. Nya orden. Trappa är nytt för dagen liksom mörkt. Igår sa han ägg... Han är plötsligt så stor.
Nya tag.
Idag var jag på lärcenter och började ta tag i mig själv. Jag får liksom smyga lite i början såhär annars sparkar jag bakut.
Iaf så pratade jag med Syon och på måndag ska jag gå på min första lektion i år. Jag tar en kurs i taget så att jag inte ballar ur och börjar må dåligt igen. Det vill vi inte.
Det känns jättebra och jag känner mig lättare nu.
Jag kommer ju inte göra något direkt (förutom att vara "hemmamamma" vilket ioför sig borde räknas som jobb men jaja.) förrns jag har ett jobb igen och det kommer väl att ta lite tid. Så ist föratt gå helt "sysslolös" hemma så pluggar jag lite.
Så smidigt så.
Rockbjörn!
Gå in nu och rösta på Lars annars behöver du inte rösta alls!
Nationalencyklopedi
Imorse sa han mycket bestämt " Mamma ja illha at." Frukost it is tänkte jag.
Minst ett nytt ord om dagen.
Olvoastbil (!), iska, entin, päpple, jos, jölk, macka, örgås, ova, tutte, momo, Lisan, Ovov, bil, olis, and, acka, Ora ( nej inte hora! Dora! :-P), apa, irat, Åhnej, jaHaa, Rosa, blå, ett, tå, tre, fem, sechs, sju och åtta är bara ett litet litet urval av vad min kille faktiskt kan nu.
Ja, Det kan var så att det krävs lite översättning ser jag nu när man inte HÖR hur han säger det. Den som gissar rätt på flest av de ord som inte är fullt så artikulerade kan få en bulle på posten! :-D
Dessutom så kan han faktiskt säga Nationalencyklopedi om han hör mig säga det först, lite oartikulerat men han kan! Det ni!
Bilder
Rosa tofflor.
Jag insåg att jag
Hursom var den ju kanon bra as allways. Det var ju Lars.
Tack Liza och Jossan!!!
Idag är det soft som gäller. Jag är urtrött efter gårdagen och Erik jobbar. Nu ska jag hjälpa pojken med hans nya tofflor. Han brukar ju sno mina men nu så kände jag att de behöver jag själv så då fick han ett par nya ist.
Kram.
Årets låt
Sega sig i uppförsbacke.
Såg Arn filmen i fredags och den var ju bra. Varit i Skara och softat. Men det har varit lite tungt. Lite mulet i skallen och många funderingar. Det blir så. När någon går hem. Det är svårt att hålla fokus.
Även om jag för första gången ( ever tror jag) har vågat utforma en slags plan så slinter det lite hit och dit. Allt har stannat av innan det började samtidigt som den här hemgången har visat mig sidor i mig som jag inte tidigare sett. En annan insikt.
Det stannar av och samtidigt rullar allt på konstigt nog. Fåglarna fortsätter sjunga och tågen fortsätter gå. Just när man behöver att allt stannar upp ett tag för man behöver lite själslig rast för insikter och undringar så snubblar världen på i svinlande fart. Kanske är det så det ska vara. Så man inte fastnar i sin själsliga semester.
Målen är i skisstadiet fortfarande men snart känner jag att det är dags för lite konturer och färg. ^^
Det är första gången jag känner att jag kan ha annat än dagliga mål och kanske lyckas.
Jag är försiktigt optimistisk.
Lugn och ro
Det är en privatprivat bild. Men jag vill ha den här. Föratt det är min morfar.
Sukki long time
Bara en fundering.
Pinn-nazi
Häromdagen stod jag i kön på Willys. Det var en tant framför mig som hade lagt upp alla varor på bandet men inte lagt dit en pinne. Då undrar jag varför hon blänger surt på mig när jag
* A) trycker mig förbi henne med ett ursäkta och tar en pinne och placerar på bandet själv,
B) lägger upp mina varor på bandet och hon stirrar oförstående på kassörskan när hon meddelar att hennes två bananer kostar 621.50 föratt mina varor halkat med på köpet,
C) ber henne om att lägga upp en pinnjävel på bandet ananrs kör jag upp den i hennes sura uppsyn?*
blänger surt på hennes rygg, lägger upp mina varor och tar en pinne och lägger före mina varor. Hon blänger på mig föratt jag har lagt en pinne när alla etikettsregler säger att hon ska göra det efter hennes egna jävla varor.
Ja. Då vaknar pinn-nazin i mig. Hon får trotsa artighetskoder bäst fan hon vill man kan hon låta bli när jag står och är på bra humör bakom henne? Nej. Hon väcker pinn-nazin till liv. Tantfan.
Det rör upp mig föratt jag tycker att man kan faktiskt vara lite artig ibland. Enstaka karlar har hållit upp dörrn åt mig trots att man ser att de är jäktade. Det är artigt. Barn plockar upp saker som man tappar och ger dom till en trots att de tror att man är en rabiatkärring ( min rabiati riktar sig främst mot pinnar på willys och folk som inte kan städa efter sig i tvättstugan men det är en annan historia) och det faktiskt är godis man tappar. Det är artigt.
Det är inte artigt att låtsas vara ytterst upptagen med att vara sur när man ska lägga upp en pinne på bandet bakom sina varor. Nej. DET är inte artigt.
Beroende
Det är svårt.
Lätt ut ,svårt in.
Det känns lite som att alla runt en har en släng av borderline.
Men mest *allra mest mind you* vill jag aldrig att den bilden ska försvinna. Vansinnigt mer lockande än bara tomma ord i sinnet.
Lite drömmar och ro är aldrig fel bara de är på lagomt avstånd. Jag vill inte behöva kämpa så förbannat jämt. Den hela bilden är lättare och jag ser mig längre än vad jag någonsin gjort förut. Sanslöst skrämmande. Men jag försöker att inte tänka på det för mycket. Det finns annat att ta tag i, att sparka bakut åt och annat att ångesta sig över. Samtal man väntat för länge med och vänner att egentligen tala ut med även om det inte finns något att tala om för allt är sagt. Gjort för stunden för den delen med.
"Det står en står rosa elefant i rummet och dess namn är sex. Hey! Vi låtsas inte om den." Är en känsla snarare än ett statement. En känsla som fyller rum med mig och andra. Vi vet det ,vi ser den men vi nämner den i.n.t.e. Om vi inte ser den finns den inte och finns den inte kan det inte bli obekvämt...fast det blir allt lite knöligt ändå. Inga fester, inga nämningar, inga samtal och allra helst absolut inte låtsas om det!!
Helt ok för andra men oss emellan märker jag. Let it down easy attityden, nej, plattityden går inte att ta miste på. Men dont u worry babe. Jag har hud som en noshörning och den delen av hjärtat ligger på is. Kom an bara!! Va så platt du kan. Jag står här än.