Jolin. Men inte ofta alls.

Allt som bubblat
                övertog förnuftet
 krossade och stampade sönder det
   till små ynkliga clowner
Min röst skrek
skrek och skrek
men för en gång skull formades orden som behövde sägas.
     All hopplöshet och allt stillastående
           Allt samma, alltid samma!
Triljarder flashbacks och insikten
att mitt tycke inte spelar roll.
                                     Vi
                                  spelar inte roll.

Runt och runt står vi stilla.

Det är såhär.
Trots att min själ, mitt liv och mitt förnuft revolterar
                      är det
                           såhär.
Med vi.