Att putta på saker.

Jag har ägnat ca fem år åt att putta en annan vuxen människa dit han ska.
Mot jobb, utbildning, diskberg och hänsyn.
Kanske är det inte så konstigt att det är lite jobbigt o putta mig själv i riktning mot packning nu då...
Det är mycket smycket snö ute. Det är fint och pulkåkningsrikt. Och juligt. Inte att förglömma.
Det var en trevlig julafton. Kaspian o Eliot är finast i världen som alltid.
Trots att Eliot är den blötaste ungen nu. Jag tror han tandar.
Vi var hemma allihop här.
Eriks pappa var med. Han är lika torr i humorn som min Otto. Det är roligt.
Men jag har ångest. Erik går fortfarande runt som inget har hänt alls.
Goda nyheter! =) Jag skriver på pappren för min nya lägenhet imorgon. =D
Vilket för mig tillbaka till att jag borde packa....

suck



Eller hur Facebook?!

ja som vanligt sög FB när jag skulle lägga upp bild på min frivilliga blondering.
Har ännu inte upplevt att vi blondiner ( weird att säga) ha roligare men det kanske ger sig?
Mer korkad? Nej. Jag är på en konstant där. ;)

HUrsom. Lägenheten var jättebra planlöst. Skriver på papper imorrn. Jess! =)

Andas

På måndag ska jag kolla på en lägenhet. Till.
Vi går på varann och om varann men inte med varann.
Konstigt hur det blev alltihop. 
Jag packar. Vad mycket skit man samlar på sig.
Nätterna är korta men inte fulla med sömn trots det.
Och nu är det snart jul. Och vi har snö.

Fina!

Fina vänner. Tack. Tack för ert stöd.Det är skönt att ni finns och jag skulle tappa mig om ni inte gjorde det.

Nu bär det inte längre.

Nu så går vi isär.
Det är flera saker som gör situationen som den är och nu har jag fått nog.

Jag väntar på besked om lägenhet och hör förhoppningsvis ngt imorrn.
Vi blir kvar här i stan bägge två. Barna ska kunna komma o gå som de vill.
Kaspian är så fin och han tycker väl att det är lite lessamt men tar det hela fantastiskt bra.
Jag har inte orkat skriva på ett tag. Tårarna har runnit men nu finns det inte lika många kvar.
Snart skriver jag igen.

brace yourself

"hur ska jag gå hem när allt är såhär
jag vet att du kommer att se på mig sådär..."
Det är tungt kallt och ledsamt men stundtals är det kanske bra.
Det är konstigt att man kan känna sig så vansinnigt liten när man faktiskt har så vuxna problem.

Alive

Vi lever.
jag uppdaterar här när jag orkar.

Kram.