tv.


I dont care

Vad jag inte skulle ge föratt få läsa en totalt ärlig blogg. Det finns så många som hänger ut sig men ingen som är totalt ärlig. Det är väl klart att det är för mycket att vänta sig.
Det är svårt nog att vara totalt ärligt mot sig själv om man nu någonsin kan vara det. Man är ju inte särskilt objektiv..
Vad är det egentligen som hindrar en?
När du skriver på nätet kan du ju vara totalt anonym. Du kan ju vara vem du vill eller helt enkelt bara vara dig själv. 
Varför är det så få som uttnyttjar det?
Eller är det bara jag som är helt sen och dum och inte inser att det är det alla redan gör?




Dagens outfit: Cynism i mjukisbyxor från artonhundra frost.

Blondinernas blondin

Ja.
Nu tänker jag ägna ett kort men upprört inlägg åt blondinernas yberblondin.
fick detta tidigare som kommentar  åt ett tidigare inlägg:

"Fick det här nya bloggkedjebrevet från någon anonym:
från och med den första december till den 20e ska alla som läser
http://www.blondinbella.se/
INTE gå in på hennes sida så att hon inte ska fortsätta skryta om att hon tjänar pengar genom oss. hon och hennes patetiska bolag ska härmed gå i konkurs, kämpa på! SKICKA VIDARE"

Naturligtvis gick jag raka vägen in på hennes sida och blev förärad hennes åsikter som jag inte bara inte håller med om utan också förkastar. Långt bort och med en lång radda svärord på adresslappen.

Jag försökte i mitt yttersta skriva en lugn och sansad kommentar om hur %¤£@&* korkad hon är/verkar och skyndade mig därifrån när jag förfärad fann mig själv undrandes: Smittar denna yberdumhet?


egentligen sover jag.

Bra ord jag precis hittade: Fucktard.
Feel free to spread it weiter.

Angående helgon.net:
-Det är helt underbart med helgon för där är alla som håller så hårt på sin individualsim så lika varann.-

Snacka om att slöskriva.

Note to self:
KOM IHÅG TVÄTTTIDEN!!!

ursäkta röran!

Vi bygger om.

PICK.

Jaha ja. Nu har jag blivit smittad med lungsäcksinflammation *hypokondri* då. Urk, Jag orkar ingenting alls och jag bara känner mig urkig i största allmänhet. Alvedon here i come.

Igår förkunnade Kaspian,2 år, att han älskar Isa. Det hade varit en puss och en kram inblandad med förklarade han. Jag vet att han haft ett gott öga till Isa på dagis länge men att det var såhär allvarligt hade jag inte en aning om. Är det dags att ta blommor och bin snacket redan?





Vad ska du bli när du blir stor?

Fy vad jag känner mig kammalkammal. Jag ska egentligen sitta o göra upp en budget för månaden men det är så rövtåkigt att se pengarna bara försvinna så fort man fått dom på kontot.

Detta ska jag göra när jag vinner "så-mycket-pengar-att-jag-inte-behöver-oroa-mig-mer-någonsin":

-tatta mig
-skaffa en förnämligare form på mina tutts
-Körkorta mig
- köpa en fetingkamera och ta med mig K och E ut på Resan men en omgjord Dubbeldäckare som hem.
-Ta mig en ride förbi Jesse James och skaffa mich en cusomcykel och glida ett tag.
-köpa hus där det faller mig in. Varmt förståss.
-Kläder.. i stora lass skulle inköpas. Därtill väskor.
-jag skulle göra film på alla Terry Pratchets Böcker om skivvärlden. Föratt världen missar så mycket om det inte görs.
-Jag skulle hyra in Lars att spela för mig när jag står och tittar på när diskmaskinen diskar all disk.


Å det finns så vansinnigt mycket jag skulle göra.
E och jag brukar leka Rik-scenariot ibland när vi fikar i all enkelhet.
Det är helt underbart att bara få vara rik och ego en stund.

" Vad ska du bli när du blir stor ?"
"Rik."

Distans

Jag... vi har börjat leta ny lägenhet igen.
Alltid när hösten letar sig in och blir outhärdlig eller när jag är oerhört uttråkad på lägenheten vi har så börjar jag känna mig trängd. Då letar "vi" efter nya väggar att hänga tavlor på.
Nu är inget undantag. Inget undantag alls faktiskt. Som jag skrivit tidagare så är kravlistan lite lång kanske. Men what the hell.
Den som lever får se som det heter.

Vi har åkt pulka. Det är så skönt att jag inte känner att jag behöver söka upp bungeejump föratt få pirr i magen. Det räcker långt med en pulka.
Kaspians iiii-anden och hysteriska fnittranden är därtill underbara och ökar pirret.

Pulkning is underbart.

kolla

Nu har jag lagt till kategorier. Som jag ju då har skrivit inlägg i.

Sporadiskt rimmande

Jag tror i stilla förundran att allt ordnat sig
susar runt på gator & torg
i hoppet om att bli hel igen
sorg är allt jag har kvar av dig
Vill se en glimt som är din

Jag lämnar jackan i garderoben
Träder in i sorlet & tar del av det
Mina vänner framför mig
Vi tar plats i baren
Jag surfar på känslan till illusionernas land
jag hälsar på där ibland

När allt är trist och otroligt torrt
då först vet jag vart att ta vägen
så flyr jag bort
men ändå dyker du upp i alla lägen

Du ler & talar med mig om
Bättre ställen & tider
Du går & säger kom
Jag ser dig gå & lider

Men mitt i all förtvivlan
över det som en gång var
Finns ett hopp & en önskan
om att ändå ha dig kvar

Sammanhang

Tänk om du bara struntar i mig & fortsätter gå
Eller inte vill ge något & är svår att nå
Men jag småspringer efter dig iallafall
Chansen går förlorad annars

Om jag nu faller & inte orkar med verklighet
Dömer du mig då om jag vill leva i din fantasi
Viskningar om löften & gutturala vrål
Jag färdas långt bort härifrån

Och

Och bussarna fortsatte gå
         raggarna fortsatte ströga
         kaffet smakade likadant
         filmen rullade fortfarande
Och mina tårar fortsatte falla

Längesen

Öppna bakdörren
och släpp in mig
så kan vi dricka
                     hundra liter kaffe
och kanske titta i fotoalbumen
                     en gång till
Sen kan vi dansa
             till 80-tals hits
                             hela natten
Och jag får ta bussen hem
         17.35 följande kväll

Vi kan sitta i din soffa
            (som alltid)
Bara finnas till under ditt takfönster
     kika på
        stjärnor från din balkong
Eller vara nervösa med varandra
en gång till

Det blev tomt
          när du klev ur
      trappuppgången

Men
   det ekade inte

Sans

Jag höll mig kvar
om utifall att
om du skulle komma till sans
Jag insåg att du gick
så jag tvistade med mig själv
en stund
Sen släppte jag taget

Bakgrundsmusik

Jag har en idé om hur det skulle vara. Personer jag har tagit för givet i en bild som inte finns. Realiteten gjorde sig påmind idag och insikten om att min fantasi faktiskt bara är en fantasi damp ner. En elefant klampade ett tag på mitt arma hjärta.
Nu är jag blond. Så nu är det slut på gnället och fantasierna.


Igår var jag hemma hos Nina och gjorde mig nya bekantskaper tillsammans med gamla vänner.
Casey hette en medeltidskvinna med yppiga tuttar som tydligen kom från mina hemtrakter. Jag fick reda på intressanta saker som gjorde mig härligt och hjärtligt skadeglad. Det är skönt ibland det med. Thank you Casey!

Hagberg. Min lille gubbe var med sin kvinna och förärade oss med sin storsinthet.
Zyma förkunnade att hon förra helgen hade gjort bort sig."Jag köpte sex så vi kan dela."
Det handlade inte om prostitution som vi gapskrattande förhastade oss till utan om ett sexpack öl.
Det luktade gudomligt när jag kom in men det var inte pumpasoppa som jag trodde utan morotssoppa. Jättegod!
Ellie var en kissekatt och jättegöllig. Hon purrade om man klappade henne och kliade henne bakom öronen.
Karja förgylldes med en ny "frisyr". En "tvärtom mohikan" mycket väl utförd av Ellie.
Det begav sig hemåt vid tresnåret och idag är jag trött men glad. Väldigt obakis iallafall.


Jag är hemskt tacksam för er mina närmaste två vänner. Mitt i all bitterhet står ni som två vackra, lyssnande och förstående fyrar och jag är  er  evigt tacksam.


Gnäll gnäll






Det är så svårt att vara positiv och sprudlande * detta är ett ord som ska spottas fram* när man känner sig förvirrad och pms-ig utan pms. Jag gillar verkligen inte att tänka så förbannat mycket.
Jag ska bleka håret imorgon.
Det är nog lättare att ha ett blont förhållningssätt när man faktiskt är det.
Fast kanske är det bättre o vara ung och bitter än gammal och bitter. Det innebär ju att jag har tid att ändra på mig... eller ja, det som gör mig bitter.
 Med andra ord har jag tid att köpa en diskmaskin.