Jolin. Men inte ofta alls.

Det är lustigt det här med öppenhet och vånda." Har jag varit för öppen nu? Kommer jag att ångra mig? ".
Å ena sidan vill man släppa tankarna för vinden och få gensvar å andra sidan så är det så svårt när de slits ner och sönder.
Jag kan sitta och var helt öppen och ärlig men ofta så blir jag bara så less efteråt. Jag får ingen riktigt respons känns det som. Det handlar inte om att jag får fel respons utan ingen alls.
Kanske är det lättare att vara öppen än att ta emot öppenhet?

Öppenhet utan kritik involverad är nog allra svårast. Man ska försöka ge tillbaka allt detta som personen har gett dig på ett sätt man kan stå för senare och även att det ska leva upp till personens blottade känslor och deras öppenhjärtlighet.
Även om man får en ömhetsbetygelse utan något krav på att ge tillbaka så finner man sig själv stå där och vilja ge ge ge tilbaka.
Är det ren artighet?
Vad gör man efteråt?

Yes! Jag fattar äntligen Matrix. Jag rokkar fett.

Jag har så mycket saker i skallen jag vill göra. Ideer som ligger och gror som jag tror blir bra.

-sy gardiner till köket (snygga)
-sy ugglor+göra lerugglor
-sortera i bokhyllan
-göra fint igen i gästrummet
-Måla lite på väggarna
-skriva ut bilder o dona med
-sy  bärtjofräsan till bebisen
-lära mig spela gitarr
-komma på en riktigt bra outfit till piratfesten senare i september


Det finns så mycket.

Jag har räknat fel på veckorna hur jag nu kunde det. Alltså baktid på bebisen inte ngt annat. ÄR i v 19 nu. Dvs att jag har gått 18 fulla veckor och är en dag in i 19:onde.
Magen är stor när jag ligger ner annars ser jag mest tjock ut. Men jag har världens gazoonas! Något ska m an ju glädjas åt med ;-D
Att jag är i vecka nitton innebär alltså månad 5. Känner mig väldigt ogravid utseendemässigt. Men jag vet ju att sen när magen är där tar det ett tag innan den försvinner. ;-)


Nej. Dags att ta tag i något.

Nu mitt i natten hade vi såhär skoj!

Vi har massor av pappalångbenar här. Kaspian kallar dom för "Pappalångstrumpar". Det är det gulligaste jag har hört.
Han hade inte degat på dagis idag förkunnade han när han kom hem. Men de hade lekt att de körde motorcykel.
 Själv lekte jag idag att vi är gjorda av pengar och jobberbjudandena haglade in... haha.


Idag fyller min vän Emma år. Grattis Emma!

-Van vid att improvisera
-Pillig
-Bra på att planera
-helt suverän på att stava
-och översätta med för den delen.
-lätt medial
-kassavan
-folktrygg
-självgående
-tillmötesgående


Jag satt precis och kollade på jobb på ams. Eftersom jag är på smällen och inte har någon utbildning eller direkt arbetserfarenhet så är utbudet rätt slim från början. Men så bestämde jag mig föratt hitta min charm.Ja det gick ju sådär.
Jag kan ju tycka att det ska räcka med att skriva morsa på ansökningrna så kan ju folk greppa att man är rätt så van vid att vara ybermensch liksom.

ok.. ..Hörde precis någon sätta sig i soffan men Erik och Kaspian sover.....O_o
Nu ska jag gå och sova innan jag hör fler saker som jag inte kan skylla på grannarna...

Nu har vi röjt i gästrummet. Phu säger jag bara.
Har inte tagit några före och efter bilder men jag ta bild senare och visa. När allt är klart.
Då ska jag ta  bilder i heeela lägenheten.

Kanske sen inflyttningsfest kombinerat med födelsedagspartaj?

Det här är på kvällen på min födelsedag. Jag låg i värkar heeeela natten och på morgonen åkte vi in. kl 17.34 050911 föddes han.
Under förlossningen så frågade jag iaf en av barnmorskorna hur många barn hon hade. Hon svarade att hon hade tre stycken och jag tyckte att hon var bra dum i huvet som gick genom det här mer än en gång. :-P

Vi har precis kollat på bilder från när Kaspian var bebis. Han var så liten att han fick plats på en vanlig kudde. Det gör han inte längre.
Han tyckte att det var kul att kolla en liten stund sen satt han bara och upprepade "bääääbis." väldigt utråkat. hehe

Det första han gjorde när de lagt upp honom på min mage var att vända på huvudet. Alla barnmorskorna och läkarna som var i rummet blev superimpressed!
Jag var helt hög på endorfin. Erik grät som ett barn.
En aldeles orange liten bebis låg där och såg på oss med hela världens vishet i de små blå ögonen.
Vi såg på varandera jag och Erik. " Det här är Kaspian." sa jag och alla i rummet aaa-ade. Jag har aldrig sett Erik så lycklig.

Men det var svårt den första perioden. Det var jobbigt att gå någonstans för jag kände inte igen min kropp längre än mindre hade jag något att ha på mig. Underlivet kändes som att det skulle halka ut när jag gick längre än några meter och ALLA stirrade på mig.Tuttarna läckte, amningen funkade inte och mammaskapet kändes väldigt... obekvämt. Jag hade en person i famnen som jag inte kände och inte förstod ordentligt vad han ville.  Plötsligt hade jag väldigt stor förståelse för alla mammor som blir deprimerade.
Erik var ( och är!)  en fantastisk pappa och kärlek till mig. Han greppade och var förstående.  En riktig karl.

Gud de gånger som Kaspian började gråta pga något som vi gjorde. Tex klippte litelite snett med nagelsaxen. Eller kanske var lite lite sena med käket. Jag har aldrig känt mig som en sämre person någonsin. Aldrig.
Alla hundratusentals gångerna man kollade om han fortfarande andades. De gånger vi bara inte kunde lämna ifrån oss honom. Alla timmar vi bara tittade på honom. Vårat barn.

Att ömsom vara helt fascinerad av det lilla livet man skapat och ömsom inte veta vem man är. Det är vad man har att vänta sig när man blir förälder.

Skillnaden denna gången är att jag vet. 
Jag vet att det är inte i hela världen om amningen inte funkar. Jag vet att jag är en bra mamma, kärlek, person även om jag verkligen inte känner mig som det. Jag vet att jag klarar av att föda barn tack vare Urkraften. Jag vet att det inte spelar någon roll vad man handlar för prylar inför ankomsten, bebisen är ju allt vi behöver. Jag vet att jag kommer ha lika mycket kärlek till det här barnet som jag har till Kaspian.
Jag vet att vi är världens bästa föräldrar oavsett. För det är vårt barn.

Bäbisen i magen nu. ( 080813 )



Det är allt lita läskigt. Man kan se käkbenet och ryggraden väldigt väl. Inget gullegulle här inte!

Här är en av ultraljudbilderna när Kaspian låg i magen. (050405)




Det är helt bisarrt att göra ett ultraljud. Jag kände rörelserna i magen samtidigt som vi fick se dom på skärmen. Superknas.

Idag är vi  i vecka 17 ( 16 veckor+4 dagar.).  Det innebär att vi har  25 veckor kvar till vecka 42. Kaspian föddes i vecka 39 visserligen men det är ju så olika. Det var ju skönt at slippa gå längelänge med den stora badbollsmagen jag hade då. Vi får väl se hur det blir nu.

...är "utkiksdatum" (som Mickan har döpt om "beräknadförlossningsdag" till. ;-) ).
Det bor en frisk och aktiv bebis i magen min. Vi har bilder som bevis! Lägger in dom imorgon. Är toktrött. Och vääääldigt glad! :-D

Imorgon är det ultraljud. :D :D

Jo jag skrev ett flummigt inlägg om vårt kök. Det är inte alls så att vi faktiskt har blivit bestulna. Det hela var ett bevis på min trötthumor. Men det har however blivit en del förbättringar just i köket och det har rivits litegranna så jag ljög faktiskt inte helt o hållet! ;-)
Det är inte klart men allt fynnkar och vi slipper diska! Min snälla pappa har hjälpt Erik ( eller ja. Erik var assistent till pappa snarare kanske) och han har kaklat.
Vi är mycket lyckliga och har plockat ytterligare poäng i vuxenvärlden. Yeey! ;-P

Jag lägger upp bilder imorgon. Servern krånglar tydligen.

Vilken dag! Hetsigt och tusan så roligt!
 Micke och Kristine har gift sig idag och vi har firat hela kvällen. Det har varit kanonkul och nu är jag så trött så jag riskerar att få bokstavskind ;-) så jag uppdaterar imorgon.

Dessutom har jag news om vårt kök!

Goddagens!

Vi har blivit bestulna! Det har varit någon i vårt kök och rivit ut  skåp och lådor! Verkligen rivit ut dom ur köksinredningen. :-O Det måste ha vart ett himla liv men ingen av grannarna har hört någonting. Ja så nu har vi ett stort hål brevid spisen där lådorna och en skåpsdel brukade vara.
Undrar just om de tänker komma tillbaka och fylla hålet med något?