Beroende
Det är svårt.
Lätt ut ,svårt in.
Det känns lite som att alla runt en har en släng av borderline.
Men mest *allra mest mind you* vill jag aldrig att den bilden ska försvinna. Vansinnigt mer lockande än bara tomma ord i sinnet.
Lite drömmar och ro är aldrig fel bara de är på lagomt avstånd. Jag vill inte behöva kämpa så förbannat jämt. Den hela bilden är lättare och jag ser mig längre än vad jag någonsin gjort förut. Sanslöst skrämmande. Men jag försöker att inte tänka på det för mycket. Det finns annat att ta tag i, att sparka bakut åt och annat att ångesta sig över. Samtal man väntat för länge med och vänner att egentligen tala ut med även om det inte finns något att tala om för allt är sagt. Gjort för stunden för den delen med.
"Det står en står rosa elefant i rummet och dess namn är sex. Hey! Vi låtsas inte om den." Är en känsla snarare än ett statement. En känsla som fyller rum med mig och andra. Vi vet det ,vi ser den men vi nämner den i.n.t.e. Om vi inte ser den finns den inte och finns den inte kan det inte bli obekvämt...fast det blir allt lite knöligt ändå. Inga fester, inga nämningar, inga samtal och allra helst absolut inte låtsas om det!!
Helt ok för andra men oss emellan märker jag. Let it down easy attityden, nej, plattityden går inte att ta miste på. Men dont u worry babe. Jag har hud som en noshörning och den delen av hjärtat ligger på is. Kom an bara!! Va så platt du kan. Jag står här än.