Jolin. Men inte ofta alls.

Foglossningen from hell i s in tha house!

Jag är alldeles bubblig i hela kroppen. Snart snart ska jag föda barn.  Det är så häftigt!!

Det känns som väldigt kort tid om man tänker dagar  eller veckor.

58 dagar kvar.
eller:
vi är i vecka 31+4.
eller:
det är bara 7-8 veckor kvar.

Men tänker jag på jul o nyår så känns det som evigheter tills dess. Konstigt hur man funkar va?

Men just nu. Just NU så är jag bara superivrig och "jag-ska-på-Lars-konsert"-lycklig. Pirrig.

Kaspian talade stolt om i bilen att när bebisen kommer så är han Storebror. Jag blev så löjligt tagen av hans påtagliga stolthet att jag höll på att börja storgråta.
Tänk om allt går som en dans och han verkligen blir storebrorig? Inte avis alls eller känner sig förbisedd. Det vore lycka det.! Det är förmodligen helt förtappat av mig att tro det men jag kan väl få drömma lite iaf?

Han var sååå stolt i bilen. Över att bli Storebror. Mitt hjärta.

Erik var såå go heelt på sitt eget sätt idag. Jag stod framför havet av bindor på Willys. Tog ett paket som jag vagt minns att jag hade hemma tiden efter Kaspians förlossning.
Då kommer snusförnuftiga Erik och talar om att minsann "de hade vi hemma sist och de använde du inte föratt de var för små. Det är bättre vi köper de här" säger han och håller fram nattbindor. " De är stora." 
Jag kramade honom och frustade så av skratt att jag höll på att kissa ner mig.
Sööötaste mannen.

Jag vet dessutom inte om jag har blivit bättre på att se att han faktiskt gör saker här hemma eller om det är så att han faktiskt har börjat göra saker härhemma och det är därför jag märker det.
Men det spelar ingen roll.
Det blir iplockat i diskmaskinen och Kaspians kläder blir iordning plockade utan att jag gör det. Oh joy!

Herregud!! En bäbis till!!! :-D

Jag pratade med barnmosrkan Helene igår per telefon. Hon ska vara emd på förlossningen här hemma. Nu hade hon pratat med doktorn som ska göra ultraljud nummer två. 12/12 kl 13 får vi se bebisen igen.
Han kollar vart moderkakan ligger o att allt ser bra ut.

Det är så häftigt för när jag läste min journal från när Kaspian föddes så stäår det en notis om en Helene Andersson i den. Hon ska ha varit inne o gett mig panodil på kvällen på bb.
Jag tog upp det med Helene på telefon och frågade hur många Helene de egentligen har borta hos sig och hon skrattade och sa att det faktiskt varit så att när hon pratade med mig första gången så kände hon igen mitt namn och Kaspians förlossning.
Det finns väl ingen som kan förneka dett uppenbara tecknet?



Här är Kaspian nästan exakt ett år gammal.

Nu såhära på morronkvisten.

Igår var Emma här hela härliga dagen. Vi såg på när det snöade och så slöade vi på soffan som de valar vi är.
Idag kommer MIckan.
Det är bra dagar.

Kaspian kan göra "Rocknroll" hand, med hornen, och är mäkta stolt över detta. Helst när han egentligen ska sova. Men vi är såklart yberstolta vi med.

Erik kanske kan börja plugga till lastbilskort efter jul om CSN får arslet ur vagnen någon gång.
Jag föder barn i januari.


Tiden går så fort.

Jag tror att jag börjar bli förkyld.


Håhåja. Här blir det inget gjort minsann. Nu ska jag gå ifrån datorn och göra något vettigt.

Ja jag blir mer och mer tveksam till det här med att föda barn.
Hemförlossning kostar pengar. Pengar vi inte har ( eller kommer att ha heller för den delen) och landstinget beviljar inte bidrag. I Stockholm gör de det. Ska vi flytta till Stockholm älskling?
Överallt jag vänder mig så känns det som att jag får försvara, förklara och dunka huvudet i väggen för folk. Medans om jag helt sonika hade sagt att det blir förlossning på sjukhus så krävs det ingenting av mig.
SKA DET VARA SÅ?

"Riskerna är större om man föder hemma."
Nej. Stressen det innbär att åka till sjukhus mitt i förlossningen ( som det faktiskt är!) är större än att stanna hemma i den lugna vrån.  Det sätts in läkemedel och det är hundra barnmorskor som ska känna hur öppen man är etc etc
Att inte låta kvinnan föda och låta förlossningen ha sin gång. DET ÄR EN RISK.
Kvinnan är byggd att föda barn. Varför inte ta vara på det?
Varför är det en allmän uppfattning att kvinnor inte klarar av att lyssna tillräckligt bra på sin kropp, lita till sin kropps signaler och klara av att föda barn?

Det är inte långt till sjukhuset. .
I ambulansen finns både barnmorska och utbildad ( hoppas jag! ) ambulanspersonal.  Jag är i goda händer.

"Tänk om det händer någonting!"

Jag hoppas verkligen det! Ungen ska ju ut!
Är det så att du har haft en komplikationsfri förlossning innan och nu en normal graviditet finns det ingenting som pekar på att något skulle gå fel.
Har du inte haft det så vill inte barnmorskorna förlösa hemma och du får åka till sjukhus.

Barnmoskorna som ska vara med här hemma har förlöst kvinnor hemma sedan 1990. Jag tror att de om några är kapabla till att tala om när/om man behöver åka in om det skulle tillstöta något.
( de har med sig ett paket med div nödvändigheter om det skulle visa sig att det behövdes).

"Jag är glad att jag inte födde hemma för då skulle inte min dotter levt idag."

Är du säker på det?
Har du vägt in alla faktorer i de olika förlossningsscenariorna?
Hade du en lågrisk graviditet?
Hade du en komplikationsfri förlossning innan?
Var förlossningen nu stressfylld?
Hur mådde du?

Jag är inte säker på att det hade krävts sugklocka om jag hade fött Kaspian hemma tillexempel. Därför att förutsättningarna hade varit helt andra.

"Tänk om barnet dör!"

Barnet kan dö på sjukhuset med. Det betyder inte att jag skulle må bättre. 
Jag föder mitt barn på det ställe som jag bedömmer att komplikationerna är minst på. Precis som sist med min son.


Inatt är jag på lite ledsamt humör. Det tycks fritt fram för folk att kritisera vilt utan att ha skor på fötterna.
Ja. Tanken på att  föda barn just nu är inget kul.

Tänk dig att komma till sjukhuset och behöva ta en fajt det första du gör föratt du vill föda med så lite folk runtomkring dig så möjligt, sen avnavling och inget tjöt om olika dropp och skit. Helst i ett rum där du och gubben är och inga andra förrens vi ber om det.
Det är vårt alternativ till hemfödsel. haha och lycka till.