Jolin. Men inte ofta alls.

Jag har suttit o läst massa förlossningsberättelser. Bölat som en gris har jag gjort och haft ångest.
 Det är en enorm skillnad på hfl ( hemförlossning) och sfl ( sjukhusförlossning).  De förlossningsberättelser jag har läst som handlat om hfl är harmoniska, lugna och kvinnan föder fram sitt barn. Det finns de som är lite mer dramatiska men överlag är de så.
De som jag läst om sfl ( mest på Familjeliv) och fått berättade för mig är kalla, dramatiska och kvinnan blir förlöst.

Jag har suttit o känt mig snuvad på en drömförlossning som jag egentligen inte ens haft chansen till än. Snacka om att ta ut något i förskott? ;-P

När Kaspian låg i min mage ( jo han har faktiskt legat därinne! ) så funderade jag över hemförlossning med. Läste och letade men fann att eftersom jag är förstföderska så "får" jag inte. Trots att riskerna egentligen är mindre när man är förstföderska. Knäppt va?
Hur som så lade jag ner alla tankar på att föda hemma då. Den gången.

Nu så sitter jag här och kan inte låta bli att undra om sugklockan hade blivit verklighet förra gången om vi hade fött hemma. Alla omständigheter, alla odds förändras ju.
Oavsett vet jag denna gången att det finns en kraft inom mig som gör att jag kan föda barn. Nu tänker jag utnyttja den.

Erik ser min ångest. Jag frågar honom hur han tycker att vi ska göra. Han säger föda hemma. Han säger det föratt han har förstått att det verkligen är rätt för oss och att vi klarar av det.
Så nu kastar vi alla "kan inte". Klart att vi kan. Klart att vi kan föda barn.


Vill du läsa underbara hemförlossningsberättelser? Kolla här på Föda Hemmas hemsida.