Jolin. Men inte ofta alls.

Jag är alldeles bubblig i hela kroppen. Snart snart ska jag föda barn.  Det är så häftigt!!

Det känns som väldigt kort tid om man tänker dagar  eller veckor.

58 dagar kvar.
eller:
vi är i vecka 31+4.
eller:
det är bara 7-8 veckor kvar.

Men tänker jag på jul o nyår så känns det som evigheter tills dess. Konstigt hur man funkar va?

Men just nu. Just NU så är jag bara superivrig och "jag-ska-på-Lars-konsert"-lycklig. Pirrig.

Kaspian talade stolt om i bilen att när bebisen kommer så är han Storebror. Jag blev så löjligt tagen av hans påtagliga stolthet att jag höll på att börja storgråta.
Tänk om allt går som en dans och han verkligen blir storebrorig? Inte avis alls eller känner sig förbisedd. Det vore lycka det.! Det är förmodligen helt förtappat av mig att tro det men jag kan väl få drömma lite iaf?

Han var sååå stolt i bilen. Över att bli Storebror. Mitt hjärta.

Erik var såå go heelt på sitt eget sätt idag. Jag stod framför havet av bindor på Willys. Tog ett paket som jag vagt minns att jag hade hemma tiden efter Kaspians förlossning.
Då kommer snusförnuftiga Erik och talar om att minsann "de hade vi hemma sist och de använde du inte föratt de var för små. Det är bättre vi köper de här" säger han och håller fram nattbindor. " De är stora." 
Jag kramade honom och frustade så av skratt att jag höll på att kissa ner mig.
Sööötaste mannen.

Jag vet dessutom inte om jag har blivit bättre på att se att han faktiskt gör saker här hemma eller om det är så att han faktiskt har börjat göra saker härhemma och det är därför jag märker det.
Men det spelar ingen roll.
Det blir iplockat i diskmaskinen och Kaspians kläder blir iordning plockade utan att jag gör det. Oh joy!

Herregud!! En bäbis till!!! :-D