Ischlo pischlo!
min Fina lillasyster o min fina son.
Jag kollar på Filofix med Kaspian. han brukar ropa på mig när det börjar för han vet att jag gillar det.
Idag var det ytterligare en repris men det gjorde inget. Det var en keramiker med som jag gillar mycket. Linda Karlsson.
Vissa såna här kreativa människor fångar mig och jag vill bara vara som dom. Det finns dansare, kreatörer och musiker som man bara är så dära magiska och jag har just kommit på varför.
Det är inte de som gör konsten utan konsten gör dom. Det genomsyrar hela dom och deras kroppar är verktyg föratt leva ut konsten som valt dom.
Jag älskar de som är okonventionella.
De som kan ta en klump lera o bara krama i handen och sedan glasera och bränna föratt sedan ställ ut. Kommenatarer som " men hallå? den kunde ju ett barn gjort!" är så ytterligt ytterliga.
Det handlar om tanken.
det krävs så mycket av mig föratt klara av att komma utanför min egen ram att jag skulle nog aldrig klara av att göra en sådan figur.
Men skulle mina barn göra det skulle jag jubla, ta kort på den och skicka den till tidningen.
Vi är sjuka. Jag inbillar mig att det inte är svininfluensan men man vet ju aldrig i dessa tider. *tantvarning*
Hursom så blir det väldigt sporadiskt mellan uppdateringarna. Vet itne varför egentligen. Eller jo det vet jag ju. Varje gång jag sätter foten på tröskeln hit in ( gästrummet) så är det en Eliot som börjar gasta.
Jag o Erik har tillskrivit det hela Ren och skär magi.
Sitter och krälar gör han dessutom och ropar efter Kaspian. " Doooohhhh". Jo faktiskt.
Kaspian har stått här o målat en stund nu men nu har han lessnat. Nu ska vi leka med bilar.
Erik kör lastbil nu. Eftersom vi är ute o övningskör (med mig så jag snart kan köra lagligt )(förhoppningsvis) så förstår jag varför han är så trött när han kommer hem. Men nu har han bara övning kvar inför uppkörningen och efter den så är han klar. Han är så duktig.
Och han tar hand om mig nu när jag är sjuk också. Igår tex fick jag ta ALL chokladglass. Han nöjde sig med vaniljen. plus att han busar med pojkarna. Det är bra att ha karl.
Det var meningen att vi skulle på dop för Alexandra imorgon men eftersom vi är sjuka allihop så blir det itne av. Det är såååå tråkigt. Men nu MÅSTE jag tydligen rusa för jag ska rejsa mot Kaspian i bilrejset.
Ollibolli!
Kommentarer
Postat av: Mickan
Barn ar fodda konstnarer. Det ar den fysiska omgivningen sedan som till viss del tar ifran dem formagan att utttrycka sig bekymmersfritt. Det ar jag overtygad om. Jag sager absolut inte nat om den fysiska miljo Eliot och Kaspian vaxer upp i, det vill jag att du vet. Ofta, ofta vill jag se varlden med ett barns ogon igen. Karlek!
Trackback