The animals were gone

ja men den lyssnar jag på nu. Jag hörde den på Jools Holland i förra veckan.
Det var ett bra tag sedan jag hörde Damien Rice alls. Men vad bra han är. Speciellt med en hes kvinna vid sin sida. Blir allt bra då?

Det finns en låt  med Stefan Sundström ( som visserligen är väldigt bra helt på egen hand men ändå) som han sjunger tillsammans med Cajsalisa Ejemyr som är kanon. Hans raspiga härliga burr mot hennes lättare mjuka.
För övrigt har jag förlustat mig med Stefan nere i tvättstugan ett antal gånger och det är inte utan att jag lärt mig några härliga texter såhära på gamla dar. ;)
Har ni inte märkt det?
Ju äldre vi blir desto mindre hinner man eller ids inte heller för den delen att hitta se eller ens känna in ny musik?

Jag upptäcker musik lite här och där. Ibland hittar jag en textrad jag bara måst skriva ner men tar fram pappret och så är den borta.

Tjusningen med att ha barn är att man kommer på tusen nya varianter på gamla barnlåtar. Och så får man lära sig nya härliga barnlåtar från Liza, min systeryster och även mycket begåvad dagisarbetare.
Jag har kommit på en egen själv som man kan nypas i ( så som mostrar tex gör i kinderna på sina systerbarn) och den är mycket rolig tycker Kaspian eftersom den inkluderar ordet snopp. =)




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback