Jolin. Men inte ofta alls.

Nu bär det inte längre.

Nu så går vi isär.

Det är flera saker som gör situationen som den är och nu har jag fått nog.

Jag väntar på besked om lägenhet och hör förhoppningsvis ngt imorrn.

Vi blir kvar här i stan bägge två. Barna ska kunna komma o gå som de vill.

Kaspian är så fin och han tycker väl att det är lite lessamt men tar det hela fantastiskt bra.

Jag har inte orkat skriva på ett tag. Tårarna har runnit men nu finns det inte lika många kvar.

Snart skriver jag igen.

Du vet var vi finns. Du/ni är väldigt välkomna, när som hellst. För bara en dag eller övernattning. Om du har möjliget så åk med din pappa en morgon vettja.

Jag finns alltid vid er sida.

Sötaste, tråkigt att höra men ibland måste man ta jobbiga beslut för att må bra. Ni kommer klara detta galant också, jag tror på er :) Kramar