Jolin. Men inte ofta alls.

I en vacker glänta i slutet av en bokallé blev Kristina och Johan inte bara ett par i sängen utan även på pappret. Medans vänner tjoade och tjimmade så regnade det friskt men allt var så vackert så vackert.
Sedan bars det av till Valtorp och festen med Bordsplaceringen. Inte vidare punk med bordsplacering var det någon som sa men det var tydligen inte någon som var punkig nog att orsaka uppror heller.
Det var tokgod vegetarisk mat till min bordskavaljers förträt. Svinavlare som han var tyckte han med sin norska gröt att osten och druvorna iaf funkade och tog sig en omgång till.
Momas Guns spelade medans alkoholen rann ner i folks strupar med en väldig och tjötig fart. Vissa blev för fulla och tjejjer hånglade upp varandra mot toadörrar. Karlar stod ute och rökte cigarr och Franz såg ut som en folkpartist. Vi gav bort en bröllopspresent med festivalartiklar däribland vita bönor. Nina blev sittandes i en fotölj och stirrade ut i intigheten medans den nya tatuererskan viskade i mitt öra att hon minsann kände igen mig. Jag i min tur skumpade runt med min mage och var den enda som var helt nykter hela kvällen. Detta ledde till konstaterandet att det var betydligt mycket roligare att vara nykter och komma ihåg allt än att snubbla runt och göra bort sig.
Roligt var det.
Grattis Johan och Kristina!