Jolin. Men inte ofta alls.

Jag vet inte hur jag ska börja riktigt. Det finns saker jag vill skriva om men det känns inte som att det finns tillfälle/lust/ork att börja bita i dom.

*FRA-lagen
*Rökning under graviditet
*Speedo chock gånger två



FRA- lagen

Ja det är väl en väldigt korkad ide? Varje gång jag läst något om detta så har det slutat med att jag har spottat och fräst.
Vad hände med den personliga integriteten? Jag funderar på att låta min post ta vägen förbi Reinfeldts brevlåda innan jag får hem den.  Jävla puckon!
Det bästa hade väl varit om de hade för det första; folkomröstat, för det andra; om de hade för fan tänkt igenom lagförslaget innan de lade fram det, för det tredje; hade lagt in att det skulle bli lättare att få domstolsbeslut på att få avlyssna personer som handlade misstänkt.
Inkompetenta puckon!
Nu vet ni ju vart jag står.

Rökning under graviditet

När Kaspian kurade i min mage så läste jag mycket inne i forumet på FL. Förutom rabiata kärringar så fanns det människor som försökte rättfärdiga rökning under sin graviditet. En del hade fått rådet att hellre fortsätta röka än att utsätta sig för den stress som det skulle innbära för dom att sluta tex.

Jag har själv rökt. I flera år. När jag gjort gravtestet och fick reda på att jag väntade barn ( med Kaspian) så slutade jag där och då. Vad fanns det för anledning att fortsätta?

Två saker vill jag bara tillägga: Vill du ha ett glas vin till ciggen? Eller kanske ta en helkväll med tjejjerna?
Jag anser inte att man har vad som krävs föratt skaffa barn om man inte ens kan "ge upp" rökningen. Thats it.

Speedo Chocken

Nu kommer en, nej, två roliga händelser. Eller traumatiska. Det beror på.
Vi åkte till stranden vid Simsjön för x veckor sen. Där ser vi min svärfars bil. Kul tänker vi honom letar vi upp. Sagt och gjort så baxar vi ur alla grejjorna ur bilen ( haha som Rudolf i Sunes sommar ser vi ut när vi ska bada hahaha) och tågar iväg. Nere på stranden hittar vi Eriks pappa. Vi hittar Eriks pappa enbart iförd Speedos.

Någon vecka senare hälsar vi på Eriks mamma ( de är skilda sen medeltiden) och hennes Hans. Hans iförd Speedos (och visserligen trätrallor men det tar itne bort effekten av brallorna direkt).

Är detta någon ny trend? Varför inte gå ut med en varning isåfall? Eller är det ett tecken på något större gudomligare?



(Kollade precis resultatet på Dagens Dubbel som vi spelade på idag. Vi vann 78 kr! )




Och Vänner

 När man träffar gamla bekanta så betas det sedvanliga av : jobb, villa, volvo, barn, semester. Sen vet ingen vad de ska säga och helt ärligt är man väl inte så himla intresserad heller? Isåfall hade man ju varit mer än gamla bekanta? Sen säger man att man ska träffas o ta en fika någon dag för det var ju så längesen. Men aldrig hör man av sig. Det blir ju så obekvämt. Tänk om man inte skulle komma på något att säga? Eller om man skulle verkligen trampa i klaveret?

Jag har en svaghet ( Eller ja. En i mängden). Jag är mycket väl medveten om den och skäms som en lort över den. Alltid när jag pratar med en kompis eller vän så säger jag att jag hör av mig. Men det gör jag aldrig.
Jag tycker verkligen  att det är så kul att prata med dig osm jag sa i telefon och jag vet inte vad som gör att jag inte ringer upp. Tro mig när jag säger det : jag har alla intentioner att ringa upp men ja...
Mina analyser har varit jobbigt många men jag tror att det kan bero på glömska i kombination med prestationsångest. Jag får prestationsångest av det mesta så det skulle vara logiskt.
Jo iallafall: Ta det inte som attt jag inte vill prata emd dig! Ring upp mig istället! Det är bättre.

Gud va skönt att ha det sagt.


Vänner ja. Mina vänner.
Med en blick vet den andra vad man tänker.  Det är så knäppt men ibland kan jag känna att vi är samma  själ delad i flera delar.
Äsch dy vät vad jah menar.

Älskar er. Verkligen.