Lite medicin mot tristheten.

Mmm. ni vet den där Varianten av Humor som dyker upp när man är trött? Den där när man fnissar sönder hela magmusklerna åt urtrista saker som är urroliga då? Den genomsyrar kroppen när jag ser det här.














Ja. Det är väl bara att tacka Björns föräldrar och
Micke som uppmärkasammade oss på klippen sist han var här. Tackar!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback