Älskade vän, Älskade du.
Jag är inte bra på att veta gränser. Jag är väl helt enkelt ingen vän-människa. Det är svårt att vara det när man aldrig riktigt är vän med sig själv.
De som jag har känt länge men träffar sällan men har sen långt tillbaka klassar jag som kompisbekantskaper. De som jag pratar med och fikar med då och då är kompisar. De som vet saker om mig som gör mig mig är mina vänner.
Emma och jag har en vänskap som är superb på alla sätt och vis. Vi respekterar varandras gränser och försöker inte töja dom. Vi står inte och hoppar på varandra eller trycker på knappar som inte ska tryckas på. Vi känner oss aldrig obekväma med varandra och gör vi det så fixar vi det. Vi pikar aldrig varandra eller spelar fulkort eller annat fusk eller fult. Vi har ärligheten på vår sida och uttnyttjar honom till max. Vi fistfuckkar honom helt enkelt. BASTA!
Det är svårt när det har hänt mycket och när man inte vet i vilken ände man ska börja gräva i.
Jag sluter mig eller så lägger jag fram hjärtat mitt på ett fat, tänder ljus och säger "Smaklig måltid.".
Jag förstår att det skrämmer.
Men det finns ju de som jag inte riktigt vet varför de springer. Då känner jag att om man är en självutnämnd vän till någon kan man väl tala om varför man springer som en struts åt motsatta hållet.
Det är svårt att veta vad man gör för fel om ingen finns som vågar sig på en förklaring.
Mitt svar ligger säkert gömt här i min svada men jag känner mig tömd. Det är skönt.
Det är alltid så mongosvårt att ställa saker till rätta om någonting blivit fel & man inte riktigt vet varför, för att tystnad & misstankar bara råder. Öh... flummig jag känner mig. Men typ så.
Skinhead Barbiedoll:
Jag råkar ut föratt folk bara slutar prata med en. När man frågar vad det är så väser de "det vet du så jävla väl själv"... ?
Jag håller med dig. Det blir ju så flummigt föratt det är så mycket känslor med. Blaesch! *...why cant we be friends, why cant we be friends...*
Men vafan är det med folk? Är det så svårt för dom att öppna munnen & säga vad som stör dom? :S Been there, utsatt för that..
Jag tycker att det är synd att de inte har mer kurage till att stå upp för sig själva. Det handlar ju inte om att undvika folk i största allmänhet( typ som jag är : torgskräcksperiodare).Det är snarare en medveten "rinna-ut-i-sanden" taktik föratt effektivt ta kål på en vänskap. Dom har inte har kurage nog att stå upp för sig och be den andra dra åt helvete helt enkelt...
Uppdaterar mig lite i din blogg (jodå,jag tittar förbi lite titt som tätt ) och får se mitt namn! blev lite ställd över hur lätt du kan sätta ord på oss två, du ocg jag, det vi har! låter jag arg nu? inte meningen alls, tvärtom!! blir lite rörd över att du känner så och samtidigt avundsjuk på att jag inte har den förmågan att skriva som du gör!
Min jolin min jolin, vill du dricka vin med mig på lördag?