petitesser

Man kan ju inte få allt.
Jag får se den stora bilden och vara glad för det som fanns då och hoppas på mer i framtiden.
 Det är vansinnigt irriterande att sitta som ett klistermärke på en blöt yta som ruskar  på sig och krama sönder och putta bort de som betyder mer än så. Vad värre är : jag vet inte hur jag ska bryta trenden. Jag vet inte hur.
Det kan vara en kombination av min rädsla för telefoner, rädslan föratt behöva säga hejdå ( igen) och min ångest över allt jag måste vara föratt vara en bra vän. Jag vill hemskt gärna. Men vill jag inte för mycket och kväver så vill jag mycket men drar mig undan. Det finns ingen jämnvikt. Putta bort eller krama ihjäl. Pick your poison.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback