Jolin. Men inte ofta alls.

"och vi som kändes så nära fick faktiskt plötsligt oceaner mellan oss.
Även om de fanns där hela tiden..."

Jag borde verkligen byta namn på bloggen. "Jolin alldeles för sällan".

Jag har frågat mig så länge hur jag ska klara av att ta den vägen jag vill. Om ork och om det är rätt.
Nu så tror jag att jag har fått tag i orken och stödet på vägen.
Lite rastlös är jag men jag vet inte om det beror på allt eller inget alls. Om jag behöver puttas på eller om jag bara måste lära mig att stå till och uppfatta saker.
Runt om mig är det nära som inte riktigt kan stå till. Om det är rädsla föratt sjunka in i sig själva och behöva ta tag eller om det är  "Ta tag o ruska om mig" vet jag inte.
Själavårdande och lite stillhet föratt upptäcka livets gnista tror jag. Självlyssnandet glöms bort. Sitt ner och bara lyssna till dig en stund.
Lyssna på din magkänsla.

Haha. Jag tror att jag precis hittade mitt egna svar.
Vad är det man säger? Själv är bästa kvinna.

Jag är så otroligt tacksam över mina fina friska barn idag!  Gottegrisar.

Vårt internet är knasigt därav den minst sagt torftiga uppdateringen. DVS ingen alls. Bilder o allt kommer så fort det löst sig. Men vi lever o har hälsan allihop! =)