Min Mika!!!

A min skrota. Jag vill aka till NZ nu!!!

Det ar sa svart att sitta och veta faktiskt valdigt val hur nagon mar och man vet foratt man mar ganska sa samma sjalv.och man vill bara ta hand om och krama och bara finnas dar for dom. Men sa kan man inte. Da blir man lite lessen och arg. Och putt.

Fan.



Imorrn fyller hon ar min Mika. Tjugofem jamna ar. Alla mina kramar och massa looove bejb! 

                                         


of the grid

ja sa tankte jag.
 Nu ska jag losenordsskydda min blogg. Kommentera har eller via FB om du ar intresserad av att lasa vidare from now on.

Det ar bara sa att jag inte vill vara sa publik med mig langre.

oberörd eller äcklad?

vissa stunder är det som en jävla bergodalbana. Hjärtat o hjärnan är äcklade medans förnuftet är solklart oberört. För faktiskt, varför ska jag känna ens äckel för någon som inte har empati (hänsyn, kärlek, respekt)  för någon annan än sig själv?
nej .
Nu är det nog.




Mallorca

Malleballe undrade vart jag var foratt jag skriver sa knappt.
 Jag sitter vid en dator pa ett it fik pa Mallorca. Hehe! Lyxigt. Varmt o gott med en drink i hand. Mycket lyxigt!
Kram pa her dar hemma i i svinkalla Sverige! Vi ses om en vecka!



Ja sa skulle jag ju vilja att det var. Ingen behover ju veta att jag sitter vid en laptop fran urtiden ( utan aao pa pa mitt golv i vardagsrummet. Sa det haller vi tyst om....

Jäss!

Nu får jag välja tapeter och det börjas limmas o slabbas här på tisdag morgon! Happy happy joy joy!!! =D


the signs

hör här då:
Jag föder barn samtidigt som min Emma.
Jag flyttar till en ny lägenhet samtidigt som min Mika.
Jag töjer mina hål i öronen samtidigt som min Illa.
Jag ringer alltid min Liza samtidigt som hon ringer mig.
Jag pratar med Marie och Angela som om vi aldrig varit ifrån varann.

Jag sa till mamma häromdagen att jag vet att jag har vänner som jag alltid kommer ha. Detta är tecknen. Och vi finns på samma ställe allihop i livet. Fast så olika ändå.

Follow the signs. Learn to se them. Trust them.

den kortaste "årskrönika" du nånsin läst.

Gravid, vinkat av min fina Mika till landet långt borta,blivit tvåbarnsmamma tillsammans med min Emma ( som fick sin Sally samtidigt!), varit på fint dop/surprisebröllop, frånskild, singel och ny lägenhet.

Tadaa!! ;)

Just nu känner jag mig som världens kassaste vän. Jag ringer aldrig när jag säger att jag ska eller ens skickar ett kort hej på FB. Det är oursäktligt. Jag har inte slutat att älska er utan snarare tvärtom. Så vet att jag tänker på er och jag hör snart av mig. Är det ok?

Mycket kärlek.


Mina fina vänner!

Jag saknar er alldeles för mycket. Jag är apförkyld och har väldigt lite ork men jag sakanr er så himla mycket!
Gott nytt år till er allihop! Och pussar och kramar!

Att putta på saker.

Jag har ägnat ca fem år åt att putta en annan vuxen människa dit han ska.
Mot jobb, utbildning, diskberg och hänsyn.
Kanske är det inte så konstigt att det är lite jobbigt o putta mig själv i riktning mot packning nu då...
Det är mycket smycket snö ute. Det är fint och pulkåkningsrikt. Och juligt. Inte att förglömma.
Det var en trevlig julafton. Kaspian o Eliot är finast i världen som alltid.
Trots att Eliot är den blötaste ungen nu. Jag tror han tandar.
Vi var hemma allihop här.
Eriks pappa var med. Han är lika torr i humorn som min Otto. Det är roligt.
Men jag har ångest. Erik går fortfarande runt som inget har hänt alls.
Goda nyheter! =) Jag skriver på pappren för min nya lägenhet imorgon. =D
Vilket för mig tillbaka till att jag borde packa....

suck



Eller hur Facebook?!

ja som vanligt sög FB när jag skulle lägga upp bild på min frivilliga blondering.
Har ännu inte upplevt att vi blondiner ( weird att säga) ha roligare men det kanske ger sig?
Mer korkad? Nej. Jag är på en konstant där. ;)

HUrsom. Lägenheten var jättebra planlöst. Skriver på papper imorrn. Jess! =)

Andas

På måndag ska jag kolla på en lägenhet. Till.
Vi går på varann och om varann men inte med varann.
Konstigt hur det blev alltihop. 
Jag packar. Vad mycket skit man samlar på sig.
Nätterna är korta men inte fulla med sömn trots det.
Och nu är det snart jul. Och vi har snö.

Fina!

Fina vänner. Tack. Tack för ert stöd.Det är skönt att ni finns och jag skulle tappa mig om ni inte gjorde det.

Nu bär det inte längre.

Nu så går vi isär.
Det är flera saker som gör situationen som den är och nu har jag fått nog.

Jag väntar på besked om lägenhet och hör förhoppningsvis ngt imorrn.
Vi blir kvar här i stan bägge två. Barna ska kunna komma o gå som de vill.
Kaspian är så fin och han tycker väl att det är lite lessamt men tar det hela fantastiskt bra.
Jag har inte orkat skriva på ett tag. Tårarna har runnit men nu finns det inte lika många kvar.
Snart skriver jag igen.

brace yourself

"hur ska jag gå hem när allt är såhär
jag vet att du kommer att se på mig sådär..."
Det är tungt kallt och ledsamt men stundtals är det kanske bra.
Det är konstigt att man kan känna sig så vansinnigt liten när man faktiskt har så vuxna problem.

Alive

Vi lever.
jag uppdaterar här när jag orkar.

Kram.