Jolin. Men inte ofta alls.

Denna text är allra ödmjukast lånad från Lars Winnerbäcks hemsida.

"jag får nog hålla allt tillbaks
det finns ingenting som räcker
hjärtat kom aldrig till tals
i ett block som bara läcker

men ändå
du, min vän i livet
se hur kvällen brinner opp
en enda sak är givet
vi är två hjärtan
i samma kropp

om jag tappar allt igen
det är möjligt att det händer
det kan vara svårt att hitta hem
från alla hav och alla länder

men ändå
du, min vän i livet
se hur sommaren blir höst
en enda sak är givet
du bär min luft
i ditt bröst"

Det var meningen att jag skulle lånat en annan men den är inte viktig. Det är du. Du, min vän i livet.

att jag mååååste lyssna mera på Lars!
Men om jag gör det så blir allt tungt och höstigt... NICHT! Nu lyssnar vi på lite Danzig och anant gott som Mannen min introducerat mig för. Bra där Eriken!

Barna är friska. *ta i trä*
Tvätten är tvättad.
Paket slås in as we speak.
Inga blöta fötter för Mika o hennes familj.
Nyp i röven för mig.
Dagen har varit lugn o go.
Imorrn är det namngivning.

 Idag är en bra dag och morgonen kommer bli ännu bättre.



Varför är jag  ( som har varit relativt rökfri i ca 5 långa år ) då så vansinnigt röksugen?
ÄR det bara så helt enkelt att vissa dagar är men mer in need än andra?

One just wonders....

Min mamma bjuder oss systrar på Winnerbäck i november. DET är Lycka det. <3

Nu kommer jag  o Malin o hämtar dig! Det är uppenbarligen farligt i NZ. Gaaah!

Grattis på namsdan förresten!


Hampf... Jävla långt bort det ska vara då...

...blev en av fiskarna insugen i pumpen i akvariet!

Fresh....

Förut så ringde fina Mika ( ja ett nytt smeknamn! =D) ( är det bra förresten?Mickan?) från andra sidan jorden. Det är alltid så fint att prata med henne. Vi går runt och tänker och upptäcker samma saker här i livet fast på helt olika ställen både fram o tillbaka.
Bäst som vi pratar ställer sig Eliot i spjälsängen. På fötterna med raka ben! Kolla!



Och så fortsatte han länge!  upp och ner och upp och ner!

( ville bara uppdatera o tala om att vi har givetvis sänkt sängbotten!  =D )

Jag har inte lust just nu nej att lägga ut en bild på håret. Men jag lovar att jag lägger ut en bild på både detta trista och sedan när jag fått det roligt så fort jag ids. ;)

Sen vill jag bara tala om att jag itne är en otacksam människa som det verkade i det inlägget om skorna osv. Absolut itne. Jag fick jättefina saker och är jätteglad för dom. Även om det faktiskt inte lät så. Sådeså.

Vi är fina tigrar.....



Busiga pojkar....



Kalasande godingar....



klättrande bebisar och.....



suddiga killar.

ja det var en anonym som lämnade en kryptisk kommentar om sista inlägget. Vad menas? Pls xplain....

...för det är Kaspians födelsedag hurra hurra hurra!!!
Lego.
Legolegolego.
Att det är Legobilar är överflödig info. Det förstår alla nu att ska man hålla sig på god kant med min son är det bilar som gäller. ;)
och mera tårta och paj och kaffe....  så imorses var jag faktiskt ute o promenerade i det finfina vädret.
Det är ju faktiskt en bra rutin som jag tänkte införa igen nu när jag börjar bli frisk från förkylningen from hell. När man liksom smittar människor borta i Nya Zeeland är det förkylningen from hell i allra högsta grad. Faktiskt.

Jag behöver verkligen ett par nya gåskor. Nej jag är inte sextio år som det nu lät. Bara halvvägs men det behöver ju ingen veta.

 Men jag behöver verkligen ett par gåskor.


Och en springbh.

Eller ja. En joggingbh.

och en klippning.

och en biljett till NZ.

Liksååååm....

Nu är alla utflugna och jag ska hugga tag i dammdusarn o spendera lite kvalitetstid med honom idag. O joy.

Alltså allt det hära livet man ska leva. Övermäktigad känner jag mig stundtals.

Min lilla stora pojk fyller fyra nu på fredag.
Det är alltså FYRA år sedan jag gick mad värkar heeeeela min födelsedag föratt få vääääärldens absolut bästa present dagen därpå. Urcoolt eller hur? =D
haha jag minns det som det var igår.. ;)

Lillskrutten som kan sitta, krypa och tandar nu o allt är det bara ett halvår sedan men ändå ett HELT HALVÅR sedan!!

Ja allt detta liv man ska leva, överleva och uppskatta i rekordfart.

Själv närmar jag mig trettio, känner mig som sjutton och beter mig stundtals som min mamma. Jag vet itne vilket som är värst egentligen heller. ;P

Jag önskar mig massa barnledigt så jag kan upskatta,ha tålamod och vara pedagogisk mamma när jag inte är barnledig.^^
Och att någon talar om för min karl att han gärna planerar något i hemlighet för bara oss två....

Ge dig din envetna jävla förkylning!!!!

Vi hostar, nyser och snorar som en hel orkester här hemma. Erik är den enda som är frisk men känner jag honom rätt så känner han snart efter lite extra och då är det kört.
Eliot håller dessutom på att få sin första tand. =)
Allt på en gång.


Sällsynt! En bild på mig som någon annan tagit. Tack Veronica! Det är från Franz o Louises bröllop.

Här är en till. Den enda vi har på mig o Erik tillsammans från samma bröllop.Tack igen Veronica! För övrigt måste jag säga att jag älskar våra vänner. Deras bröllop är de enda man kan gå till helt svartklädd utan att det ser konstigt ut. =)





Fint!

min Fina lillasyster o min fina son.


Jag kollar på Filofix med Kaspian. han brukar ropa på mig när det börjar för han vet att jag gillar det.
Idag var det ytterligare en repris men det gjorde inget. Det var en keramiker med som jag gillar mycket. Linda Karlsson.
Vissa såna här kreativa människor fångar mig och jag vill bara vara som dom. Det finns dansare, kreatörer och musiker som man bara är så dära magiska och jag har just kommit på varför. 
Det är inte de som gör konsten utan konsten gör dom. Det genomsyrar hela dom och deras kroppar är verktyg föratt leva ut konsten som valt dom.

Jag älskar de som är okonventionella.
De som kan ta en klump lera o bara krama i handen och sedan glasera och bränna föratt sedan ställ ut. Kommenatarer som " men hallå? den kunde ju ett barn gjort!" är så ytterligt ytterliga.
Det handlar om tanken.
det krävs så mycket av mig föratt klara av att komma utanför min egen ram att jag skulle nog aldrig klara av att göra en sådan figur.
 Men skulle mina barn göra det skulle jag jubla, ta kort på den och skicka den till tidningen.


Vi är sjuka. Jag inbillar mig att det inte är svininfluensan men man vet ju aldrig i dessa tider. *tantvarning*
Hursom så blir det väldigt sporadiskt  mellan uppdateringarna. Vet itne varför egentligen. Eller jo det vet jag ju. Varje gång jag sätter foten på tröskeln hit in ( gästrummet) så är det en Eliot som börjar gasta.
 Jag o Erik har tillskrivit det hela Ren och skär magi.

Sitter och krälar gör han dessutom och ropar efter Kaspian. " Doooohhhh". Jo faktiskt.

Kaspian har stått här o målat en stund nu men nu har han lessnat. Nu ska vi leka med bilar.

Erik kör lastbil nu. Eftersom vi är ute o övningskör (med mig så jag snart kan köra lagligt )(förhoppningsvis) så förstår jag varför han är så trött när han kommer hem. Men nu har han bara övning kvar inför uppkörningen och efter den så är han klar. Han är så duktig.
Och han tar hand om mig nu när jag är sjuk också. Igår tex fick jag ta ALL chokladglass. Han nöjde sig med vaniljen. plus att han busar med pojkarna. Det är bra att ha karl.

Det var meningen att vi skulle på dop för Alexandra imorgon men eftersom vi är sjuka allihop så blir det itne av. Det är såååå tråkigt. Men nu MÅSTE jag tydligen rusa för jag ska rejsa mot Kaspian i bilrejset.

Ollibolli!

"och vi som kändes så nära fick faktiskt plötsligt oceaner mellan oss.
Även om de fanns där hela tiden..."