Starkt sug

Ett evigt vel.
Jag känner mig fortfarande väldigt vilsen. I mig.
Det är väl trevligt att måla och teckan men sen då?
Det är väl trevligt att sjunga i duschen och för Kaspian men sen då?
Det är väl trevligt att vinna tjugo spänn på tianlotten men sen då?
Det är väl trevligt att det klickar i skolämnena men sen då?

Jag har tittat på alla de som vet vad de ska bli när de blir stora redan när de är små. Med en blandning av förakt, förundran och avundsjuka har jag sett dom kliva på i livet och ha allt utstakat för sig. Mål, meningar och personliga val har alla tett sig så lätta. Eller så är valen svåra för alla är så grandiosa.

Jag är inte så korkad att jag inte inser att livet för dessa människor är precis lika svårt som för mig. . Men är det inte lättare när man från början vet vad världsordningen vill med en?

När jag var liten hade jag också visioner. Jag skulle bli arkeolog, limmochaffis, akrobat och häxa. Inte alla på en gång men i olika faser i livet.
Nu ser jag min mamma med nya mål och ny mening. Det ger mig skrämselhicka mitt i all lycka över att hon äntligen äntligen vågar hoppa. Jag undrar om jag verkligen kommer att gå vilsen tills jag är  40+ ( ;-) ) ?
Det vill jag väl inte heller?!
Så jag tar tag i mig. Försöker hitta min passion. Min stora Passion med stort P.  Men jag står ju fortfarande här och velar.  Var fan ska jag börja någonstans? Eftersom jag inte vet målet med mitt kämpande känns det så oerhört tröttsamt. Det är ett sånt jävla antiklimax. Konstant.

Tänk om min livsmening , min Passion, döljer sig mitt i mörkaste Afrika och jag aldrig åker dit?



Urk. Jag behöver ett jobb. Jag har fått för mycket tid att tänka på.










Jag fick en väldigt fin komplimang idag. Jossan tyckte att jag såg ut som Ariel. *lycka* :D

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback