Fördomsfull som fan

Nu är K på dagis och jag är halvvägs ner i sängen igen.

Det stod en hund utanför dagis när jag gick hem igen. En beige muskelövergödd Belgian Bluepitbull. Jag går en stor omväg varje gång för han skrämmer rent ut sagt skiten ur mig.  Det som förhöjer skräckkänslan är  hans mjölkvita öga. Jag misstänker att han är blind. Eller så är det ett trick när han tror att hans storlek inte skrämmer.
Ja. Det kan nog vara så att jag är fördumsfull ja. Han kanske är världens mest cuddlyuddliest. Men det kommer jag aldrig att ta reda på....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback